FAQ

Mockning av icke gräsbevuxna rasthagar* är en viktig del i hållbar hästhållning. Med initiativet Varje Skit Räknas vill vi uppmuntra hela hästsverige att gemensamt bidra till en långsiktigt god gödselhantering för att minska övergödningen av våra sjöar och hav. Tillsammans kan vi hjälpas åt och göra skillnad och bevisa att vi kan lösa miljöutmaningarna. Därför behöver vi dig! Var med du också och dra ditt strå till stacken – för framtiden och hästens bästa!

*Rasthagar är ytor där hästar kan röra sig fritt i sina naturliga gångarter men som saknar tillfredsställande foderproducerande växtlighet, de är ofta helt eller delvis hårdgjorda.

En av de viktigaste åtgärderna för att minimera näringsläckage från hästhållning är att ha goda rutiner för att samla in hästgödsel från både stall och rasthage* (framförallt innan nederbörd), förvara gödseln på säkert sätt, dvs. exempelvis en tät gödselplatta med kanter eller en container, innan den återförs till åkermark som växtnäring eller för annat användningsområde (exempelvis för energiframställning eller kompostering för trädgårdsbruk).

Det här kan du också göra för att arbeta förebyggande och minska risken för näringsläckage från hästgödsel till hav, sjöar och vattendrag:

  • Mocka rasthagarna regelbundet, framförallt innan nederbörd
  • Använda foderhäckar
  • Flytta hagöppningar
  • Bättre underlag i hagen, dränering
  • Dikesunderhåll
  • Räkna ut rätt fodermängd
  • Arrendera mer markyta
 

I broschyren Hästgödsel – en naturlig resurs från Jordbruksverket kan du läsa mer om näringsämnen, lagring och spridning av hästgödsel samt om lagstiftningen inom området.

*Rasthagar är ytor där hästar kan röra sig fritt i sina naturliga gångarter men som saknar tillfredsställande foderproducerande växtlighet, de är ofta helt eller delvis hårdgjorda.

Hästgödsel kan med enkla medel samlas in, hanteras och lagras på ett säkert sätt, med minimalt näringsläckage till omgivningen. Risken för näringsläckage av fosfor är dock störst där:

  • Gödselhanteringen är bristfällig
  • Många hästar hålls på liten yta
  • Rasthagar nyttjas på ett sådant sätt att de trampas upp och till stora delar saknar intakt vegetationsskikt
  • I närhet till diken, vattendrag eller annat ytvatten

Delar av hästgödseln hamnar direkt på marken i rast- och beteshagar. Om markens vegetationstäcke är söndertrampat är risken för läckage av näringsämnen stor. Risken ökar om hästtätheten är hög och om hagarna nyttjats under lång tid.

Hästarnas gödslingsbeteende leder även till att fosfor ansamlas i marken, och kan utlakas under en längre tid. Naturliga processer såsom ytavrinning, utlakning och erosion bidrar till att en del av näringen i hästgödseln slutligen hamnar i sjöar och hav, där de bidrar till övergödning.

Det finns drygt 350 000 hästar i Sverige[1] vilka tillsammans producerar ca 2,9 miljoner ton avföring och urin varje år[2]. Detta motsvarar nästan 20 procent av den totala mängden stallgödsel från jordbruksdjur i Sverige[3].

Gödsel från en medelstor häst beräknas innehålla ca 9 kg fosfor per år[4]. Det kan jämföras med fosforinnehållet från människan på ca 0,5 kg fosfor varje år[5].

Delar av denna hästgödsel hamnar direkt på marken i rast- och beteshagar*. Om marken är söndertrampad ökar risken att näringen (fosfor och kväve) läcker och slutligen hamnar i sjöar och hav, där de bidrar till övergödning.

[1] Jordbruksverket (2017) Hästar och anläggningar med häst 2016. Sveriges Officiella Statistik (JO 24 SM 1701).

[2] Jordbruksverket (2014) Gödsel och miljö. Vägledningsmaterial för lagring och spridning av gödsel,  höst- och vinterbevuxen mark.

[3] Jönsson, H. (2019) Fosfor, kväve, kalium och svavel tillgång, sårbarhet och återvinning från avlopp. Rapport 105, Energi och teknik, SLU.

[4] Se Tabell 5, sida 26, Jordbruksverket: “Hästgödsel – en naturlig resurs”

[5] Se 4.4.2 i “Sustainable Use of Phosphorus”

*Rasthagar är ytor där hästar kan röra sig fritt i sina naturliga gångarter men som saknar tillfredsställande foderproducerande växtlighet, de är ofta helt eller delvis hårdgjorda.

När man mockar rast- och vinterhagar* så tar man bort hästens gödsel och minskar därmed risken för läckage av det övergödande ämnet fosfor som finns i gödslet. Ju oftare man mockar desto mer gödsel och fosfor kan man föra bort. Att mocka flera gånger i veckan – innan nederbörd – är optimalt.

*Rasthagar är ytor där hästar kan röra sig fritt i sina naturliga gångarter men som saknar tillfredsställande foderproducerande växtlighet, de är ofta helt eller delvis hårdgjorda.

Enligt en ny studie kan drygt 70 procent av det övergödande ämnet fosfor föras bort från rast- och vinterhagar* om mockning av rasthagar skulle ske dagligen. Genom att föra bort fosfor från rasthagen minskar man även tillflödet av fosfor till olika vattenmiljöer, inklusive Östersjön.

I en rapport (framtagen av Ecoloop i samarbete med SLU och Uppsala universitet) kommer man fram till följande:

  • Vid daglig mockning är det möjligt att mocka bort 78 procent gödsel vilket innehåller ca 70 procent fosfor. Mockar man däremot månadsvis får man upp bara hälften så mycket gödsel, det vill säga 36 procent.
  • Ju längre gödseln ligger kvar i rasthagen desto mer fosfor kan urlakas vilket ökar risken för att fosforn läcker vidare till omgivande vatten.
  • Regnfall ökar urlakningen av fosfor ur gödseln varför det är viktigt att mocka innan regn.

I forskningsprojektet “Levande Kust” kommer man fram till att ca 80 ton fosfor kan läcka från hästgödsel i rast- och vinterhagar till Östersjön[1]. Detta kan sättas i relation till sveriges reduktionsmål om att minska tillförseln av fosfor med 535 ton under perioden 2007 – 2021.

*Rasthagar är ytor där hästar kan röra sig fritt i sina naturliga gångarter men som saknar tillfredsställande foderproducerande växtlighet, de är ofta helt eller delvis hårdgjorda.

[1] Se Tabell 3, sida 55

Hästgödsel kan med enkla medel samlas in, hanteras och lagras på ett säkert sätt, med minimalt näringsläckage till omgivningen. Risken för näringsläckage av fosfor är dock störst där:

  • Gödselhanteringen är bristfällig
  • Många hästar hålls på liten yta
  • Rasthagar nyttjas på ett sådant sätt att de trampas upp och till stora delar saknar intakt vegetationsskikt
  • I närhet till diken, vattendrag eller annat ytvatten

Det finns nationella och internationella mål och utsläppstak för hur mycket fosfor och kväve länderna runt Östersjön får släppa ut. Men även fast många åtgärder redan har gjorts, och många 100-tals miljoner har satsats, så nås inte målen, och den senaste tioårsperioden har Sverige bara lyckats minska fosfortillförseln med ca 100 ton. Detta går att jämföra med Sveriges reduktionsmål om att minska med 535 ton till 2021. Att man genom att mocka oftare skulle kunna minska fosfortillförseln med 10-tals ton ter sig som en rimlig och väldigt effektiv åtgärd, inte minst i relation till kraven i jordbrukssektorn. Dessutom skulle detta kunna bidra till större möjlighet att använda värdet som gödseln utgör, rätt hanterat.

Östersjön är sannolikt vår regions största miljöproblem och har världens största yta av döda havsbottnar orsakade av människan[1]. Anledningen till detta är nettotillförseln av fosfor och kväve. Forskningen om planetära gränser pekar även ut detta som två av de tre största problemen globalt.

Dessa planetära gränser visar tydligt att flöden av näringsämnena (“Biochemical flows”) fosfor (P) och kväve (N) är ett av de mest akuta miljöproblemen då utsläppen av dessa vida överstigit vårt säkra handlingsutrymme. Det är just kväve och fosfor som leder till övergödning i våra vattenmiljöer.

Vad gäller Östersjön så är övergödningsutmaningen större än i världens andra hav i och med att både vattenomblandningen i havet och vattenutbytet med angränsande hav är dålig. Det är till och med så allvarligt att Östersjön klassas som världens mest förorenade hav, där övergödningen är det största hotet.

[1] 2018 täckte de syrefria och syrefattiga områdena en yta större än 80000 m2 enligt SMHI ”Report Oceanography No.65, 2018” och se: https://www.lu.se/article/tio-ganger-mer-dod-botten-i-ostersjon

Övergödningen leder till stora ekologiska, ekonomiska och sociala förluster. De mest uppenbara effekterna är algblomningarna som i många fall gör vattnet giftigt, bidrar till döda bottnar, dåligt siktdjup och bidragit till att beståndet av t.ex. torsk kollapsar. Övergödningen påverkar även människan mer direkt också. Ett exempel på det är Polen som behövde stänga över 50 stränder under 2019 till följd av den giftiga algblomningen.

Boston Consulting Group och WWF har gjort en analys (“Turning Adversity into opportunity. A business plan for the Baltic Sea”) över hur de ekonomiska effekterna på turism, jordbruk och kommersiellt fiske som kan komma till följd av en bättre respektive sämre havsmiljö. Resultatet blev att scenariot med ett renare vatten och mer välfungerande ekosystem bedömdes ha tillfört regionen 55 000 fler jobb och 32 miljarder euro i ekonomiskt värde till år 2030, jämfört det sämre scenariot med ytterligare nedbrytning i havet.
För vidare läsning:
The Economic Case for Revitalizing the Baltic Sea (BCG)

Sustainable Blue Economy (WWF)

Ja! Och vi är faktiskt på god väg. Tittar man på det övergödande ämnet kväve så har man kommit en god bit påväg för att sänka utsläppen. För det andra övergödande ämnet fosfor har man däremot fortfarande en bit kvar till att komma under den så kallad Maximum Allowable Input (“MAI”) i Östersjön.

Alla länder i Östersjöregionen har förbundit sig till att minska sina utsläpp av kväve och fosfor genom så kallade reduktionsmål. Sveriges reduktionsmål för fosfor uppgår till 535 ton, och ska nås under perioden 2007 – 2021. Enligt den senaste utvärderingen hade man drygt 420 ton kvar innan målet nås. Med andra ord krävs fortfarande stora åtgärder i Sverige för att vi ska klara av vårt mål.

Sustainable Blue Economy (WWF)

Det finns drygt 355 000 hästar på drygt 75 000 platser i sverige. Utifrån våra undersökningar och referensgrupper har vi lärt att gödselhanteringen varierar oavsett storlek på stall. Med initiativet vill vi uppmuntra hela hästsverige att se mockning som en effektiv åtgärd – och inspirera varandra till att mocka oftare för Östersjöns miljö.

“Varje Skit Räknas” initierades av miljöstiftelsen Race For The Baltic tillsammans med LRF Häst och Hästnäringens Nationella Stiftelse (HNS). Race For The Baltic driver flertalet projekt med det övergripande målet att bidra till att Maximum Allowable Input (“MAI) av fosfor nås till år 2030. För att detta ska ske behöver åtgärder göras inom många olika näringen, där hästnäringen är en.

Det är ytterst upp till hästnäringen att visa. Att frekvent mockning gör stor skillnad är rimligt väletablerat. Hur mycket hästnäringen är beredda att frivilligt mocka för att förbättra våra vattendrag återstår att se. Syftet med projektet är att uppmärksamma hästhållare om övergödningsproblematiken och på vilket sätt de kan bidra till en bättre havs- och vattenmiljö. Före och efter periodens slut utvärderas insatsen utifrån enkätsvar över hur många hästhållare som frivilligt åtagit sig att mocka oftare. Vi ser detta som en av många insatser för att minska övergödningen, och är övertygade om att sådana här initiativ är viktiga för att få till förändring.

Detta projekt startades långt innan regeringens utredning presenterades. Bakgrunden till projektet var bland annat tidigare studier (Fosforläckage från Hästhagar i Hågadalen samt Impact of Horse-keeping on Phosphorus (P) Concentrations in Soil and Water) i kombination med erfarenhet från projektet “Levande Kust”  som visar på risken av näringsläckage från hästhållning. Därefter tillkom en ny studie (Åtgärder för att minska övergödningen från hästgårdar  – Utveckling av metodik för att utvärdera omhändertagande av hästgödsel) som visade på en större effekt från mockning än man tidigare trott, varför vi såg en stor potential i mockning som åtgärd. Initiativet har således ingenting med utredningen att göra.

Signa upp för Varje Skit Räknas och var med och dra ditt strå till stacken!

Dokumentarkiv